Pengar och förstoringsglas

Under det senaste året har Riksbanken successivt sänkt styrräntan från höga nivåer för att lätta på trycket i en trög ekonomi. Men signalerna från junirapporten pekar nu mot ett möjligt trendbrott – sannolikheten för en räntehöjning har ökat, och marknaden håller ögonen på varje ord från direktionen.

Vad junirapporten säger

I Riksbankens penningpolitiska rapport från juni framgår att inflationen har visat sig mer seglivad än väntat. KPIF, det inflationsmått som Riksbanken primärt följer, ligger fortfarande över målet på 2 procent. Samtidigt har kronan försvagats mot euron, vilket driver upp importpriserna och gör det svårare att pressa ned inflationen i tillräckligt snabb takt.

Direktionen konstaterar att den ekonomiska aktiviteten i Sverige visserligen är dämpad, men att arbetsmarknaden håller emot bättre än befarat. Sysselsättningen är relativt stabil, och löneökningarna – som förhandlats fram i industriavtalet – ligger på en nivå som kan hålla liv i underliggande inflation längre än önskat.

Skiftet i sannolikhetsbedömningen

Det som skiljer junirapportens budskap från tidigare kommunikation är att Riksbanken öppet lyfter fram alternativet att höja räntan om inflationsutvecklingen inte mattas av i linje med prognosen. Tidigare har tonvikten legat på att räntan väntas ligga still eller sänkas ytterligare. Nu är bilden mer tvåsidig.

Terminspriserna på räntemarknaden speglar detta skifte. Marknadsaktörer prissätter en icke obetydlig sannolikhet för att styrräntan höjs under hösten 2025, något som för bara ett kvartal sedan framstod som närmast uteslutet. Det är ett tydligt tecken på att kommunikationen från Riksbanken uppfattas som mer hökaktig än väntat.

Vad skulle utlösa en höjning?

Riksbanken har pekat ut tre faktorer som avgörande för om en höjning kan bli aktuell:

  • Inflationen biter sig fast. Om KPIF inte rör sig mot 2 procent under sommaren och tidig höst ökar trycket att agera.
  • Kronan fortsätter försvagas. En svag krona förstärker importerad inflation och kan tvinga fram en reaktion.
  • Löner och tjänstepriser accelererar. Om tjänsteinflationen, som globalt visat sig envis, tar ny fart i Sverige minskar utrymmet för att sitta still.

Motkrafterna är påtagliga

Det vore ändå missvisande att presentera en räntehöjning som det mest sannolika scenariot. Riksbanken befinner sig i en genuint svår sits. Hushållens skuldsättning är hög, bostadsmarknaden är känslig för ränteförändringar och den globala konjunkturen skickar blandade signaler.

Europeiska centralbanken, ECB, har inlett en försiktig sänkningscykel. Om Riksbanken höjer medan ECB sänker riskerar det att stärka kronan kraftigt på kort sikt, vilket i teorin hjälper mot importerad inflation men också dämpar exportindustrin i ett redan pressat läge. Det är en avvägning utan enkla svar.

Bostadspriserna, som börjat återhämta sig efter raset 2022–2023, riskerar dessutom att vika nedåt igen vid en höjning. Det skulle slå mot hushållens konsumtionsutrymme och förstärka den ekonomiska avmattningen.

Riksbankens trovärdighet i vågskålen

Det som ytterst styr Riksbankens agerande är trovärdigheten för inflationsmålet. Om aktörer på arbets- och finansmarknaden slutar tro på att inflationen hamnar kring 2 procent riskerar förväntningarna att lossna – och då krävs kraftigare åtgärder för att få ordning på situationen, precis som erfarenheterna från tidigt 1990-tal och från 2022–2023 visade.

Riksbankschef Erik Thedéen har betonat att banken agerar utifrån data, inte utifrån en förutbestämd räntebana. Det öppnar för snabba omsvängningar i båda riktningarna. Nästa stora vägpunkt är den penningpolitiska rapporten i september, där direktionen väntas ha ett mer komplett underlag om löne- och prisutvecklingen under sommaren.

Fram till dess råder en ovanlig osäkerhet om vart räntan är på väg – och den osäkerheten är i sig ett budskap till marknaden om att Riksbanken menar allvar med sin vaksamhet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *